10 par skor på hyllan
2017-08-21 19:49
Under 15 års tid har friidrotten varit den främsta arenan i mitt liv och i min utveckling som person. Jag hade stor talang som ung, säkert dels på grund av arv men troligtvis även från omåttlig lek och spring från tidiga år. Jag är otroligt glad att jag uppmuntrades och valde att ta tillvara på denna talang. Redan som ungdom och junior fick jag möjlighet att resa, träna och tävla runt om i världen och bli en del av den fantastiska folkrörelse som idrotten är. Jag har sedan dess omgetts av människor med stort driv och passion och jag har älskat att leva som elitidrottare. 

Jag känner mig nu färdig och nöjd med min elitidrottssatsning och väljer därför att avsluta den. Satsningen på 400m häck blev kortare än jag först tänkt men redan när jag tog beslutet att lägga ner tiokampen så såg jag bara en säsong med 400m häck framför mig. 

Jag är otroligt glad för att jag tagit detta beslut nu och känner att det är rätt tid för mig att gå vidare. Skador och sjukdom har gjort det svårare att känna optimism i satsningen under det senaste året men den frästa anledningen är egentligen att jag innerst inne känner att elitidrotten inte är det jag vill göra längre. 

Jag har levt som elitidrottare i många år nu och pushat mig själv till att bli en person som jag är stolt och glad över att vara idag. Nu vill mitt hjärta vidare och det är egentligen med full entusiasm som jag lämnar friidrotten bakom mig. Det intresse jag haft för miljö- och hållbarhetsfrågor och så småningom också ledarskap, filosofi och personlig utveckling har varit undertryckt ända sedan min tonår med motivationen att jag först ska lägga allt mitt krut på idrotten och allt annat ska komma sedan. Jag har aldrig velat bedriva min karriär halvdant, en sådan inställning motiverar varken mig själv eller de flesta andra. Det har varit en fantastisk resa som jag uppmuntrar alla som drömmer om ett liv som elitidrottare att göra. Man måste våga göra det man tror på, våga känna efter på riktigt, våga ta steget och våga genomföra. 

Tre grundbultar har drivit min motivation i alla mina fina år: 

* Strävan efter glädje och stolthet.
* Strävan efter att få inspirera andra människor att leva sina liv fullt ut och att följa sina drömmar.
* Strävan efter att bli den person jag innerst inne vill vara och rusta mig för en framtid där jag vill kunna ge så mycket som möjligt av mig själv till min omgivning och till denna värld. 

Min friidrottskarriär har således främst varit en arena för min personliga utveckling. Resultat och placeringar har kommit i andra hand vilket för många kanske kan kännas okonventionellt. Jag har dock alltid eftersträvat att prestera så bra jag någonsin kunnat, men man måste göra satsningen på sitt sätt. För mig kunde det i perioder innebära att jag låg på för lite sömn eftersom jag fann sådan glädje och motivation i att gå upp kl 5 på morgonen, tända ljus, visualisera, studera tiokamp, läsa och ägna mig åt annan mental träning. Jag har gjort prioriteringar som jag aldrig i efterhand ångrat, vilket jag ser som ett positivt resultat för min inre resa och mina reflektioner. Jag är otroligt stolt över vad jag åstadkommit som idrottsman och jag ser mycket ljust på framtiden. Jag vill tacka alla som stöttat mig under min karriär som tiokampare. 

Till mina föräldrar som alltid uppmuntrat mig. Till min släkt som ideligen entusiasmerat mig. Till vänner inom och utanför idrotten. Till min första tränare Stanley. Till fans och intresserade. Till sponsorer. Till medicinare som lappat ihop mig. Till Svenska Friidrottsförbundet. Till Hässelby SK. Till alla mina coacher med Conny Silfver i spetsen. Till min fantastiska fru Magdalena. Till mina underbara två pojkar. 

Tack för att ni har förgyllt denna resa. Nu går jag vidare mot nya drömmar.

Petter

Ett stort beslut
2017-04-02 19:31
Jag har fattat ett stort beslut. Jag kommer inte att fortsätta satsa på tiokamp. Det är ett beslut som är djupt förankrat i mig och jag vet att det är rätt beslut. I grund och botten känner jag att  jag inte är villig att utsätta kroppen för den belastningen som jag tror krävs för att fortsätta utvecklas som tiokampare. Jag har älskat att hålla på med tiokamp och verkligen vuxit fram till en person som jag är stolt över att vara idag. Jag har fortsatt att satsa för att jag har vetat att jag bara får en chans till det här i livet och allt annat kan vänta till senare. Jag upplever nu att jag har fått ut det jag har velat som person i min strävan mot världseliten i tiokamp och att en fortsatt satsning snarare skulle börja bryta ner mig mer än att fortsätta stärka mig. Jag är nöjd med vad jag åstadkommit som mångkampare under drygt 10 års tid och är nu redo för nya utmaningar och prioriteringar. 

Jag kommer nu att göra en satsning på 400m häck. Jag är tacksam för att nya möjligheter står för min dörr och jag kommer att ta mig an dem med samma passion och energi som jag har riktat åt min tiokampssatsning. Jag uppmuntrar verkligen alla unga idrottare att våga satsa på sin idrott och hänga med upp i åren. De insikter man tvingas fram till när man får hantera tuffa motgångar upplever jag som ovärderliga lärare för livet för den som väljer att se dem så och de stunder när kroppen och sinne fungerar till 120 procent är känslan av att vara fullt levande helt obeskrivbar och jag har många gånger gråtit av lycka i sådana stunder. Jag har under de senaste åren dedikerat de flesta av årets veckor åt 8-12 pass per vecka med 4 timmars träning om dagen, en timmes mental träning på morgonen, 2 timmars studerande av tiokamp i alla dess former, olika typer av aktiv återhämtning, dokumentation och analys av träning, bra kost och bra sömn (nja). Min Coach tror nästan att jag har varit överambitiös i vissa perioder, det kan stämma. Resterande tid har vigts åt min familj och halvtidsstudier. Jag är väldigt tacksam för att ha gjort den här resan men också att den nu är över. Jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta uppleva lycka inom idrotten, fortsätta att utvecklas som människa, få inspirera genom mitt idrottande men också utanför banan. Jag ser fram emot att få lite mer tid med min familj och även att öppna upp för andra områden på sikt. Jag ser fram emot att vara lite skonsammare mot min kropp och kunna njuta av att träna för fullt igen. 

Tack till alla som har stöttat mig under denna resan. De flesta hänger med även på nästa. 

Extra stort tack till mina tränare Magnus, Linda-Marie och Kari för stöttning i alla grenar. Till Hässelby SK och Hello Sweden för det ovärdeliga stödet. Till Coach Conny Silfver för din stora passion, för din vänskap och för alla långa dagar vid min sida. Till min familj som har kämpat för min dröm. Magdalena du har betytt allt ❤



Ive made a big decision. I will not continue to invest in the decathlon. It is a decision that is deeply rooted in me and I know its the right decision. Basically, I feel that I am not willing to expose my body to the stress that I believe is required to continue to develop as a decathlete. I have loved to get involved with the decathlon and really grown into a person Im proud to be today. I have continued with the decathlon because Ive  known I only get one chance at this in life and everything else can wait until later. I feel now that Ive grown to the person i really wanted to become in my pursuit of reaching for the worlds elite in the decathlon and to continued investment rather would begin to break me down more than to continue to strengthen me. Im happy with what I accomplished as decathlete over the last 10 years and is now ready for new challenges and priorities.

I will now make a bet on the 400m hurdles. I am grateful for that new opportunities are on my door and I will take them on with the same passion and energy that I have addressed to the dec. I really encourage all young athletes to dare to pursue their sport and hang on up in the years. The insights that can be forced to you when you can handle the tough setbacks I experience as invaluable teachers of life for those who choose to see them, and the moments when the body and mind functioning at 120 percent, the feeling of being fully alive is completely indescribable and I have many times cried of happiness at such moments. I have in recent years dedicated most of the year at 8-12 workouts per week with 4 hours of training a day, one hour of mental training in the morning, two hours studying the decathlon in all its forms, various types of active recovery, documentation and analysis of exercise, good diet and good sleep (well). My coach almost think I have been over-ambitious in certain periods, it may be true. The remaining time has been devoted to my family and half-time studies. Im very grateful for having made this journey but also that it is now over. I hope I will be able to continue to experience happiness in sport, to continue to develop as a person, get inspire through my sports but also off the track. I look forward to getting some more time with my family and also to open up to other areas in the long term. I look forward to being a little kinder to my body and be able to enjoy the training full out again!

Thanks to all who have supported me during this trip. Most hang with even the next.

Special thanks to my coach Magnus, Linda-Marie and Kari for jacking in all branches. For Hässelby SK and Hello Sweden for the invaluable assistance. Coach Conny Silfver for your passion, for your friendship and for all the long days at my side. To my family who have fought for my dream. Magdalena you meant everything ❤

Sorry for mostly google translate (I have to put the kids to bed).
I huvudet på en tiokampare - min uppladdning inför Mångkamps SM
2016-08-08 09:39
Hallå alla där ute :) 

I brist på frekvent närvaro i resultatlistorna den senaste tiden tänkte jag skriva lite här i stället så att jag inte helt faller bort från radarn. 

Jag kommer precis ur en väldigt bra träningsperiod både fysisk och tekniskt där kroppen har varit mottaglig för hård träning och en del ny teknik har börjat sätta sig framförallt i längden, diskusen och spjutet. Jag fick tyvärr ge upp första delen av säsongen med EM och OS-satsning då jag låg sjuk i både halsfluss och njurbäckeninflammation i flera veckor i sträck. Vi bestämde att jag behövde ett par månader med kontinuerlig träning för att kunna prestera på topp igen så sen början av juni har jag kört hårt. 

Målet nu är inställt på Mångkamps SM i Falun den 10-11 sep. Jag känner så otroligt starkt att jag ska tillbaka och göra en bra tiokamp igen och hota mitt personliga rekord. Mina långvariga problem med foten har släppt helt den senaste månaden och jag har kunnat pressa på både min löpning och hoppen och det har varit sjukt kul! Nu väntar lättare veckor med höjd intensitet för att få ut krutet ordentligt på SM. Jag ska vara som en hingst när jag går ner i blocken!

Jag tror väldigt starkt på att varje stor framgång ofta föregås av en stor utmaning och ofta också en upplevd "motgång". 

Så här försöker jag se på en tiokamp som är det överlägset mest krävande som händer i mitt liv. Det handlar om vem du blir under resan mot tävlingen och under hela tiden som din karriär pågår, inte resultatet, inte placeringen, utan vem du blir. Blir du en trött medelmåtta i mängden som viker ner sig när något går åt pipan och slår på TVn och tröstar sig själv med några öl och en pizza. En som ofta klagar på hur dålig världen är men gör föga för att själv göra skillnad. En som hoppas på snabba och lätta cash och ett inte alltför utmanande och krävande jobb. ELLER blir du den du innerst inne vill vara? En kämpe, en entusiast, en "giver", någon som ger mer än hen tar, blir du den bästa versionen av dig själv? Blir du en förebild, en ledare inom ditt område, en glädjespridare? Det ligger bara i dina egen händer. Att lägga sitt öde i någon annans händer än sina egna är att vanära det liv som du har blivit given. Jag försöker vara väldigt noggrann med att tänka att min framgång inte styrs av någon annan. Jag har alltid ett val, att omge mig med rätt personer, att peppa på dem, att se deras styrkor och dra nytta av dem, att se till att jag bidrar till dem för att de i sin tur ska vilja hjälpa mig på min väg. 

I tiokamp är det flight or fight som gäller. Hjärnan och kroppen vill bara lägga ner skiten. Det är ofta ångest på hög nivå om du inte aktivt jobbar med dina tankar. Men någonstans är det värt det. Jag tjänar inte mycket pengar på min karriär, jag har mer ont än njuter av min tillsynes hälsosamma kropp, jag offrar mycket för att kunna hålla på med det här. Men det är en once in a lifetime opportunity för personlig utveckling och upplevelser. Det är värt varenda spya när saker faller på plats, när kroppen svarar och adrenalinet sprutar, när du har sprungit klart och tittar upp på solen och himlen och tänker "Det är det här jag var menad för att göra". Då kommer tårarna, tacksamheten och glädjen för livet. Och stoltheten. Du är nu där du innerst inne vill vara, och du är den person du innerst inne vill vara. Du är du och ingen annan har valt det här livet åt dig. Du är fullständigt närvarande, du är fri. 

"And once the storm is over you won’t remember how you made it through, how you managed to survive. You won’t even be sure, in fact, whether the storm is really over. But one thing is certain. When you come out of the storm you won’t be the same person who walked in. That’s what this storm’s all about.”

Läs mer om vad som motiverar en tiokampare under Motivation »

GO OUT AND ROCK THE WORLD!

Petter
"
En ny resa på väg mot mina mest högtflygande drömmar!
2016-03-07 13:11
I fredags fick jag klartecken från Internationella Friidrottsförbundet att bli en av 12 startande i mångkampen på Inomhus-VM i Portland om två veckor! Vilken glädjerush det var! Jag visste att jag låg på gränsen men hade mot slutet av veckan gett upp hoppet lite och var mer inställd på Mångkamps SM. Men! Små marginaler visar att varje poäng och varje litet framsteg under hela höstträningen, varje morgonpass kl 06.30 en måndag i november, betyder mycket när man till slut står på banan. Jag är så här i efterhand otroligt stolt över alla små steg jag har tagit dagligen under perioden med min stukade fot och tradiga cykelintervaller. Men mest stolt och tacksam är jag över insikten att man inte får ge upp en enda sekund. Hade jag släppt trycket eller tappat fokus under en halv sekund i min kvalmångkamp i Tallin så hade jag inte kvalat till detta mästerskap! En halv sekund långsammare på avslutande 1000m hade nog gjort att Japanen, 6 poäng bakom mig i listan, hade fått åka i stället. 

Jag är så taggad på att få representera Sverige igen på ett så här stort mästerskap. Det blir mitt första VM som senior. Jag har gjort mitt yttersta och livet har visat mig den här vägen. Nu står jag nästan högre upp på mina drömmars berg än vad jag vågat hoppas på under det senaste året. Hade livet valt en annan väg hade jag accepterat den som del i min resa också. Nu vill jag att den här resan ska ta mig ännu högre upp, och jag vill att alla som vill följa mig ska känna sig inspirerade att ta itu med sina egna utmaningar och drömmar, vare sig de är i idrottslivet, yrkeslivet, familjelivet eller på det personliga planet. Vare sig du är en VD eller en gatsopare så säger samhället att det är bra att vara lagom. Men det är så förbaskat tråkigt att vara för lagom. Gå till gränsen, dit där dina största rädslor bor, för på andra sidan finns lyckan och det verkliga livet. Gör det till en vana att gå dit varje dag  och varva det med att njuta av livets små glädjeämnen. Bara att ställa mig på startlinjen i en mångkamp är att välkomna mina största rädslor, de är livets största lärdomar och jag vill aldrig vara utan dem. Därför står jag alltid där på linjen, och blir starkare för varje tävling som går. 

Hoppas att ni alla mår bra och väljer kärlek framför rädsla varje dag!

/Petter


Tillbaka på banan!
2016-02-12 10:52
Hej!

Det var länge sen jag skrev här. Tänkte att det är lite missvisande med en stukad fot som översta blogginlägg så att det var dags nu :)

I helgen gör jag min första mångkamp sen IEM förra vintern. Jag och Fredrik Samuelsson åker strax till Tallin för deras International Combined Events Meeting. Formen är god så det ska bli så sjukt roligt! Min stukade fot som hindrade mig från tävling hela sommaren har blivit bättre och bättre under hela hösten men det som fortfarande gjort ont är ett benmärgsödem som kan ta upptill ett år att bli smärtfri från. Jag har i alla fall kunnat träna bra under hösten och under vinterläger i Malaysia kunde jag börja hoppa på den ordentligt igen. 

Det är fjärilar i magen nu inför i morgon precis som det ska vara. Men jag är precis där universum vill att jag ska vara så jag gläder mig åt denna fantastiska stundande helg! :)

Hoppas att ni alla har det bra!

Följ tävlingen på 
och på @petterolson på instagram

Petter
Tråkiga nyheter
2015-06-22 12:08
Hallå bloggläsare,

Idag har jag tråkiga nyheter. Igår stukade jag min fot rätt kraftigt i samband med träning och det är troligtvis relativt illa. Jag kan inte stödja på den idag och i och med att jag har gjort samma sak ett antal gånger på min vänstra fot så vet jag att det är flera veckors rehabilitering och kanske ännu längre innan jag kan hoppa ordentligt på den. Med en hel del andra besvär under försäsongen i bagaget och mycket ryckig kontinuitet i träningen under hela våren så blir det troligtvis så att jag inte tävlar mer under sommaren utan fokuserar på att återhämta mig och sedan börja träna bra inför nästa år med OS i Rio som mål. Om rehaben går riktigt bra kanske det blir någon enstaka grenstart om det funkar smärtfritt men jag ställer mig in på att inte tävla mer under 2015. 

Det blir i så fall min första missade säsong någonsin vilket är rätt unikt för en mångkampare som hållit på i över 10 år nu. Jag har varit rätt förskonad från stora skador under min karriär och vill gärna att det ska förbli så. Därför vidtar jag nu försiktighet och tror att det är det bästa för mig i längden. Jag vill satsa och kunna tävla i mångkamp under många år framöver. 

Jag kan också fortfarande glädja mig åt att det inte alls är länge sedan jag presterade på riktigt hög nivå och blev 8:a på inomhus-EM. Det känns bra att ha med sig. 

Nu vill jag ladda om och kunna träna på ett bra tag för det behövs om jag ska fortsätta att utvecklas. Jag skulle nog kunna bli hel på några veckor och göra en till satsning mot VM kval men jag behöver lite bättre kontinuitet bakom mig för att komma både i tillräckligt bra fysisk och teknisk form för att ha den möjligheten. 

Jag dyker nog upp en del under sommaren ändå - och hejar på alla andra härliga svenska friidrottare!

Vi ses

Petter
 
Intervju med TV4 inför EM i Göteborg
Sponsorer